Ja nu är jag iaf vaccinerad, och hade ont i armen men inga andra bieffekter.

Så är de.

Grannungarna är här å leker....skojj :-)

Ledsen men orkar inte skriva om de...yeye, shit happens

oink oink.......*host host*

har man fått svinisen kanske?

Har så förbannat ont i hela kroppen, vakna imorse och hade så ont i ryggen att jag trodde den skulle gå av, känns som jag ska få feber men de kommer inte, bara fryser, magen är i kaos! Ont när jag äter, krampar och inte roligt att gå på dass... :-/

Lite ont i halsen bara, men förjävla ont för jag har mens och den är inte utav denna värld! Så ont så ont så jag kan inte röra mig utan att vilja gråta... :-(

Wad fan är de för fel? :-/

Tänker på hur det varit.

Tänker på hur det kommer bli.

Jag har sett mycket mörker.

Jag har känt mycket kyla.

Jag har fallit hårt.

Jag har rest mig skakigt.

Jag har kämpat mig stark.

Mina ögon är öppna.

Mina sinnen ser....

Jag fortsätter falla.

Jag fortsätter sparka mig fri.

Fri, någonsinn?

...................................

Tänker på människor som inte varit med om något....dom mår sämre än människor som faktiskt har

sina sinnen och ögon öppna för hemskheter.

Ja de senaste dagarna har varit knas. Idag har varit mycket mer realistisk, mer som jag när jag mår bra.

De andra dagarna har varit skit, som jag när jag faller ned för ett stup och inte kan ta mig upp.

Men det verkar vara tillfälligt för jag mår ju bättre idag. SKÖNT.

Är livrädd för PÅ och deppighet mm. Vill INTE.

Därför klänger jag mig fast vid minsta lilla som kan hjälpa mig att undvika det mörka, jag planerar mina dagar, försöker träffa folk, hitta på saker med barnen. Inte vara sur. Och planerar inför julen...det hjälper faktiskt jätte mycket av någon anledning....skönt. Och spela lips haha :-D och kolla på True blood och andra bra saker .

Fredags hade jag tjejkväll, alkohol och pratet flödade, det var både roligt men konstigt några gånger. Några personer var lite väl klumpiga ibland....hm....

Så kontentan är väl att det var både bra och lite skumt hehe :-) Inget jag gör om på länge ialla fall!

Så skumt när allting som varit så bra helt plötsligt börjar sakta sakta välta...men jag hoppas jag kan stå emot och hålla uppe allt...för jag har mått så bra det sista.....

Mjo...gör ju mitt bästa.

Önska jag kunde följa mitt hjärta.

Önskar att jag visste vad jag ville.

Önskar att min väg var lättare att vandra.

Önskar att det inte var så ensamt.

................................

Damaged for life.

.................................

Nej jag har en familj, som jag älskar så det gör ont i hjärtat.

Underbara vackra goda små raringar.

Inte ensam.

Idag var jag och Peppe på en mysig höst promenad, och pratade om allt och inget.

Hon kom till oss vid lunch och det var otroligt trevlig att ha henne och Juttan här!

Zack hade en kompis över sen kom hela grannskapet och dom stanna kvar hemma och lekte medans vi var nyttiga och tog promenix!

Imorses så städa vi lite...ja jag fyller ju år snart...vill ju att de ska se ok ut hemma haha!

---------------

Fattar inte varför jag är så störd!

Jag är verkligen skadad!

Allt är så bra, men jag rör till allt...som vanligt!

Inatt sov jag och lilla dottern på sjukhus.

Igår lite efter fyra så flög hon ned för trappan i hallen och landade rätt på huvudet. Hon fick den största bula jag någonsinn sett. Såg riktigt läbbigt ut!

Sen blev hon slö och blödde näsblod, så jag ringde, och vi fick åka in akut. Ringde Osc som fick åka ifrån jobbet.

Mamma kom för jag ringde henne en snabbis innan.

Så grabbarna åkte med mamma hem, och oscar o jag åkte till kss.

Väl inne fick vi vänta ett slag, då märkte vi att lillgumman vingla till lite när hon gick...

Dom undersökte henne och sa att det inte verkade vara super illa men dom ville inte chansa när hon är så liten, så vi fick stanna.

Självklart fick vi vänta o vänta på läkaren från första början , och lillfisan var väldigt otålig o uttråkad.

Men vi kom till slut upp på barnavdelningen där det tog ännu en stund innan vi kunde acklimatisera oss ordentligt.

Det var lite trassel med stålspjäl sängen och gumman som ville springa i korridorerna o kika på leksakerna :-D

Så hon fick det.

Sen till slut var vårat rum färdigt, och sköterskorna fixade mackor och the åt mig :-) Och välling åt snuttan!

Vi käkade o hade det riktigt mysigt faktiskt bara hon och jag!

Tur att det fanns en tv så jag kunde se på Greys!!

Ja sen kunde jag söva lillfisan, och titta på tv :-)

Men var helt slut försökte sova vid elva.

Det var en tuff natt, var det inte skruttan som vakna var det sköterskorna som kom in o kolla till henne.

Ja dom kom o kolla så hon andades o allt var som de skulle. Typ 4 el fem ggr...osäker :-)

Lillfisan vakna däremot ganska många fler ggr och gnydde och kännde väl sig inte hemma och hade väl ont i pannan kan jag tro!

Till slut fixa jag så hon kunde ligga bredvid mig, och en flaska till, då somna hon som en stock och sov otroligt tungt! Min tjejja ...

Vid sju på morgonen hade jag dåsat till och vaknar av ett högt olidligt ljud från en borr....helvete kan man aldrig få sova!?

Skruttan sov så tungt så hon vakna inte då....

När hon vaknat fick vi käka mysig frukost jag o lilla godingen.

Ja när vi åt kom en läkare och kolla till henne igen!

Och sen ringa efter Osc, så allt gick bra.

På vägen ned till Entrèn så charma min lilla goding många många när hon tulta omkring o var på upptäcksfärd!

Ett äventyr som börja illa men slutade bra, skönt att de inte blev värre, men orolig var man ju!!

Min gumma!

Något av det värsta jag varit med om hände i fredags.

Jag och Osc, skulle ha en myskväll, så drog på bio.

På hemvägen när vi nästan var hemma, så ser jag att en bil stannat och något som ligger och sprattlar på vägen.

Ett rådjurskidd... :-(

Båda bakbenen var brutna. Lilla söta söta ungen försökte ta  sig hem till skogen igen, med frambena i panik.

Skrek hjärtskärande...

Lilla livet gav upp och hamnade i ett dike och orkade inte försöka mer. Levde men plågades....

Tittade med sorgsna ögon rätt på mig.

Under hela detta så var jag förbannad på dom som körde bilen, vi försökte fråga hur det var med dom, men otrevliga och otacksamma och noll förbarmelse över ett litet liv som låg och plågades!!

Jag skällde och grät och skakade, dom jävlarna hade tänkt att dra....vuxna människor....väldigt vuxna.....alltså över 50....försökte med att dom inte visste vad man skulle göra...jag vart skit arg....kläckte massa och skrek lite med när han sega i telefonen!

Hade inte vi kommit hade dom lämnat lilla bebisen på vägen...ensam och till sitt öde.....som dom just förstört...det var väldigt tydligt att dom kört för fort....annars hade dom kunnat stanna för ungen.....jävla idioter...tänkte på bilen...jamen vafan håll hastigheten och se er för så hade det inte hänt!!  Väl upplyst och det blir inte sånna skador om man inte kör förfort...

Ja...till slut kom en jägare och tog hand om det lilla livet...

Men lilla ungens sista minuter är fast etsade på min hornhinna, och jag önskade så att jag kunde gjort något...

Och nej jag kan inte glömma och lägga det bakom mig på två sekunder. Lika värdefullt liv om inte mer...så oskyldig som man bara kan bli.... :-(

Hoppas bara att vackra lilla livet kom till en bättre plats. Utan idiot människor bilar och vägar och ängar och skog och andra vackra djur....

Och vad gäller idioterna önskar jag dom lidande...